Bara du
Saknad är fan den värsta känslan jag vet. Det är en skitkänsla. Saknaden är svår att skaka av sig och lika svår att ignorera. Den bildar en stor klump i min mage och min hals som vägrar ge med sig, utom när den så snart ett tillfälle uppenbarar sig släpper iväg lite hulkande och tårar. I bilen, oftast. På väg hem. Eller hemma. I Ensamheten. Inte så ofta på jobbet. På jobbet fajtas jag med den svarta färgen så att mina knogar blir blodiga och mitt huvud helt slut. Ändå kan jag inte sova.
*
Jag saknar allt med dig. Jag saknar att ha din värme bredvid mig om natten, jag saknar dina ögon när du skrattar, jag saknar alla smeknamn du hela tiden ger mig, jag saknar till och med dina illaluktande fotbollskläder i badrummet.
*
Jag hatar att sakna. Jag hatar att inte få vara nära hela tiden, och jag hatar att saknaden ska behövas för att jag ska förstå hur viktig du är för mig. Att jag älskar dig med allt som är jag. Att inget i hela världen är så starkt som den kärlek som jag bär omkring på och som är reserverad bara för dig. Det är ett jävla skit att insikter alltid är så dyrköpta.
*
Jag är lite rädd också. Rädd att insikter inte håller i sig genom vardag i gråskalor och kattmat och disk och smutsiga strumpor. Rädd att sådant man inte styr över ska förstöra allt som är fint. Jag hoppas så att livet ska vara snällt mot oss. Att vi ska klara av att klamra oss fast i varandra och i kärleken trots att det blåser isande vindar emellanåt.
*
En liten dos ärlighet såhär på tisdagskvällen. Ta hand om varandra allihopa.
for life's not a paragraph, and death i think is no parenthesis
“Be of love(a little)
More careful
Than everything”
More careful
Than everything”
- E.E Cummings
Dansa, fastän
Igår såg jag en så sorglig film. "The other woman" hette den, med Natalie Portman. Den har hängde med mig hela kvällen och hela dagen idag, så det var lite grått. Men sen ringde jag min vän Gustaf och pratade en stund och nu tror jag att jag har lyckas skaka den av mig.
För att fira det och att sista seminariet för terminen ägde rum idag och att jag överlevde min föredragning och att sakrättsresultaten kommer ikväll och allt annat bra så ska jag ikväll dansa tills fötterna blöder på värmlands med juristbrudarna en sista gång innan vi alla åker hem för lite jullov och tentapluggande. OCh där, mina damer och herrar, har ni en mening som garanterat innehåller mer än 70 tecken. -0,5 p.
puss!
Dom där jag kommer ifrån
godkväll sötisar,
Jag kom just hem från Alunda där jag och Julie kollade på en H2 match som Zebbe och Patrik dömde. Det var fint att ses igen, och fint att se en match bara för skojs skull. Får mig att sakna alla matchkvällar i FK-arena med tjejerna i laget. Under den tiden när innebandyn var allt; träna, spela, döma, titta. Vi åkte visst supporterbuss till Stockholm bara för att heja fram herrarna också. Nu är juridiken allt. Och just nu behöver den faktiskt rycka upp sig, för den har ett pretty stort hål att fylla.
Ikväll håller den nästnäst bästa Lars mig sällskap medan den bästa är på disputationsfest och den näst bästa visst flyttat i Seoul och tappat mig någonstans på vägen, i Ryssland typ.
Nu ska jag sova. Imorgon väntar dubbelmatch i Allianshallen för mig och Jullan. Jag har ont i halsen och har inte tvättat mina domarstrumpor på hela säsongen, så det är med lite skräckblandad förtjusning jag ser fram emot morgondagen.
Over and out.
Dansa, fastän
Idag har jag varit på JB från öppning till stängning. Min hjärna är en mosig geléklump men det känns ändå helt okej. Jag är hellre en mosig geléklump än har ångest över att jag borde plugga mer. T3väggen har verkligen slagit till med full kraft, och just nu ser jag inte hur jag ska ta mig igenom november. Men, om jag skulle klara det så kan jag göra vad som helst sedan. Det är ju ganska fint.
Det sämsta med denna kilometerlånga "to-do-list" är att man blir så skör. Jag tål inte en enda motgång. Om något går fel så vill jag lägga mig ner och lipa en stund, och det är ju sällan särskilt produktivt. Ska försöka spotta i händerna och gaska upp mig lite.
Nu ska jag dock göra något annat - föna håret!
Ni får en låt så länge.
<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/5SAd5XylEk8" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Förresten, vi fick kontraktet! Känns fint på tusen sätt, och jobbigt på ett. Jag har egentligen inte tid att flytta i november, men det kommer vara värt det en miljard gånger om så det får gå.
puss
Om att bli glad och sen ledsen för att sen bli glad igen och nu någonstans mitt emellan
Jag och Lars fick en lägenhet på bostadsteckningen på V-dala förra veckan! Sen när vi skulle skriva kontrakt så fick vi veta att vi inte skulle få ta med katterna, vilket såklart suger. Hyresgästföreningen var dock på vår sida och menade att sånna krav får man inte ställa upp om man inte har ett "särskilt allergiboende". In your face V-dala, tänkte jag och gick dit med mitt påskrivna kontrakt, men nu vill de inte skriva på. Jag har dock försökt praktisera mina hyresrättskunskaper på dem, och de skulle ta helgen på sig att försöka få ordning på reglerna, så jaa.. jag vet inte riktigt vad som kommer att hända. Hoppas att de tar sitt förnuft till fånga och låter oss flytta in, annars får vi väl fråga hyresgästföreningen vad vi ska göra. I'll keep you posted!
Anyway, ikväll ska jag och Lars gå på maskerad! Temat är tv-serier och jag ska vara Svampbob Fyrkant. Kommer ha aningens svårt att sitta ner, men det får vara värt det. Jag känner mig dock fortfarande lite sliten sen klassfesten i torsdag, som slutade med en jättelång förfest, följt av en alldeles för lång kö till Stocken, vilket resulterade i att vi tog efterfest direkt istället. Jag kom hem halv fem, och har inte riktigt sovit ikapp sen dess. Iofs hörde jag på radion att man inte kan sova ikapp förlorad sömn, så det är väl lika bra.
Nu ska jag suita om till min fyrkantsdräkt!
puss!
Hello Stranger
Jag har inte glömt bort att jag har en blogg. Jag har nog tänkt på det i snitt 4 gånger i veckan sen jag senast bloggade, men det har liksom kommit lite grejer emellan. Jag har för det första lämnat bort min dator och upptäckt att det är omöjligt att blogga från mobilen. För det andra har jag varit i Spanien, varit fadder under recceveckan och nu slutligen börjat T3, vilket ger mig exakt så mycket tid över som behövs för att äta, sova och duscha.
Men, imorgon har jag hemtenta vilket betyder ingen undervisning idag och alltså lite tid över för bloggande! Härligt.
Spanien ja, det var helt fantastiskt. Varmt, bra shopping, god mat, klart vatten, galet nattliv. Det enda minuset var matförgiftningen som jag och Emilia drog på oss sista kvällen och som satt i omkring 4 dagar efter hemkomsten. Då var vi inte så kaxiga.
Här var vi lite kaxigare, efter att ha stoppat upp all trafik på gatan för att få ta vår bild.
Recceveckan då, den var himla bra den med! Vi hade roligt, sprang runt i trikåer och utförde diverse konstiga uppdrag. Litet minus var hjärnskakningen jag drog på mig en utekväll på Snerikes. Så kan det gå!
T3 till sist då. Jag var ju beredd på att det skulle vara intensivt, och ja, det är intensivt. Men det finns ett ljus i tunneln - halva terminen har snart gått och jag har en jättetrevlig seminariegrupp och världens bästa basgrupp. Så jag ska nog överleva.
Förövrigt ska jag döma min första match på ages imorgon, men Michaela i Gamlishallen! På söndag ska jag och bästa Julie återinviga våra glittriga pumas och döma vår första dametta för säsongen, Södertälje mot Skattkärr, ska bli väldigt kul.
På fredag ska jag förövrigt kolla på en liten kattunge som kanske ska få följa med hem <3
(det här är inte Sam. Det är nog Yoshi, men bilden på Sam är inte min och det vore lite nedrigt att åka dit för intrång i upphovsrätten när jag ändå har klarat av halva terminen, så ni får vänta med bild på bebisen tills han är hämtad:))
Men, imorgon har jag hemtenta vilket betyder ingen undervisning idag och alltså lite tid över för bloggande! Härligt.
Spanien ja, det var helt fantastiskt. Varmt, bra shopping, god mat, klart vatten, galet nattliv. Det enda minuset var matförgiftningen som jag och Emilia drog på oss sista kvällen och som satt i omkring 4 dagar efter hemkomsten. Då var vi inte så kaxiga.
Här var vi lite kaxigare, efter att ha stoppat upp all trafik på gatan för att få ta vår bild.
Recceveckan då, den var himla bra den med! Vi hade roligt, sprang runt i trikåer och utförde diverse konstiga uppdrag. Litet minus var hjärnskakningen jag drog på mig en utekväll på Snerikes. Så kan det gå!
T3 till sist då. Jag var ju beredd på att det skulle vara intensivt, och ja, det är intensivt. Men det finns ett ljus i tunneln - halva terminen har snart gått och jag har en jättetrevlig seminariegrupp och världens bästa basgrupp. Så jag ska nog överleva.
Förövrigt ska jag döma min första match på ages imorgon, men Michaela i Gamlishallen! På söndag ska jag och bästa Julie återinviga våra glittriga pumas och döma vår första dametta för säsongen, Södertälje mot Skattkärr, ska bli väldigt kul.
På fredag ska jag förövrigt kolla på en liten kattunge som kanske ska få följa med hem <3
(det här är inte Sam. Det är nog Yoshi, men bilden på Sam är inte min och det vore lite nedrigt att åka dit för intrång i upphovsrätten när jag ändå har klarat av halva terminen, så ni får vänta med bild på bebisen tills han är hämtad:))
To the very end, through joy and strike, without a friend, what good is life?
The sky isn't always blue
The sun doesn't always shine
It's alright to fall apart sometimes,
I am not always you
And you are not always mine
It's alright to fall apart sometimes
After all is said and done
One and one still is one
When we cry, when we laugh
I am half, you are half
The heart isn't always true
And I am not always fine
We all have an angry heart sometimes
Look how far we have come
One and one still is one.
The sun doesn't always shine
It's alright to fall apart sometimes,
I am not always you
And you are not always mine
It's alright to fall apart sometimes
After all is said and done
One and one still is one
When we cry, when we laugh
I am half, you are half
The heart isn't always true
And I am not always fine
We all have an angry heart sometimes
Look how far we have come
One and one still is one.
Varför är det på riktigt?
Det är märkligt, att käkarna kan glömma bort hur man gör något så naturligt som att tugga mat. Man kan hävda att käkarnas enda viktiga roll i världen är att tugga mat, de ska inte kunna glömma bort hur man gör det. Ögonlocken ska inte glömma bort hur man sluter sig och somnar. Lungorna ska veta hur man andas lugnt, hjärtat ska inte gå sönder och den man älskar ska inte bedra en.
Det är så mycket som inte är som det ska vara. Som aldrig har varit som det borde ha varit - som aldrig har varit vad jag trott att det har varit.
Medan jag har drömt om romantiska platser att lova varandra kärlek i nöd och lust på, då har du gett dig själv och dina grönbruna ögon med skrattrynkorna som jag älskar till någon annan.
Medan jag har längtat efter att få göra det allra finaste tillsammans med dig, då har du sett min längtan. Medan du har sett min längtan har du gett det allra finaste till så många andra, men inte till mig.
När jag har drömt om en framtid - om en gemensam framtid, om renoverade brygghus, om villa med sjötomt, om bostadsrätter i innerstaden, om hästar och hundar och små lintottar med grönbruna ögon, då har du haft tusen hemligheter om lika många andra framtidsdrömmare.
Medan jag har drömt naivt om färgkodade kök, renoverade möbler, dubbelsängar, panelgardiner och att få äta frukost tillsammans med dig och din charminga morgonfrisyr varje dag - då har du drömt om att dela någon annans säng.
Jag har varit så uppslukad av det triviala att jag inte noterat att du inte stått vid min sida. Det har du aldrig gjort, men jag har ingenting märkt.
Jag lovade att älska dig som om jag var osårbar. Jag lovade att våga. Och när jag vågade, när jag släppte bägge händerna från styret och blundade med övertygelsen att om jag ramlar, då finns du där och tar emot mig, då var det du som satte pinnar i hjul som snurrade i full fart, så att allt bara blev asfalt och skrapsår och hjärnskakning.
--
Min fina, fina mamma, jag älskar dig så mycket. Du som alltid finns för mig, som alltid torkar tårar och plåstrar asfalstskrapade knän och hjärtan. Du som ligger i min säng och stryker på min rygg och lägger dina armar om mig så att inget kan göra illa mig mera.
--
Och nu? Nu ska jag lära mina lungor att andas, mina ögonlock att sova och mina käkar att tugga igen. När allt det fungerar som det ska kanske jag kan hitta ett svar på allt annat.
En dag ska jag vara såhär igen. Glad, förväntansfull och stark.
Det är så mycket som inte är som det ska vara. Som aldrig har varit som det borde ha varit - som aldrig har varit vad jag trott att det har varit.
Medan jag har drömt om romantiska platser att lova varandra kärlek i nöd och lust på, då har du gett dig själv och dina grönbruna ögon med skrattrynkorna som jag älskar till någon annan.
Medan jag har längtat efter att få göra det allra finaste tillsammans med dig, då har du sett min längtan. Medan du har sett min längtan har du gett det allra finaste till så många andra, men inte till mig.
När jag har drömt om en framtid - om en gemensam framtid, om renoverade brygghus, om villa med sjötomt, om bostadsrätter i innerstaden, om hästar och hundar och små lintottar med grönbruna ögon, då har du haft tusen hemligheter om lika många andra framtidsdrömmare.
Medan jag har drömt naivt om färgkodade kök, renoverade möbler, dubbelsängar, panelgardiner och att få äta frukost tillsammans med dig och din charminga morgonfrisyr varje dag - då har du drömt om att dela någon annans säng.
Jag har varit så uppslukad av det triviala att jag inte noterat att du inte stått vid min sida. Det har du aldrig gjort, men jag har ingenting märkt.
Jag lovade att älska dig som om jag var osårbar. Jag lovade att våga. Och när jag vågade, när jag släppte bägge händerna från styret och blundade med övertygelsen att om jag ramlar, då finns du där och tar emot mig, då var det du som satte pinnar i hjul som snurrade i full fart, så att allt bara blev asfalt och skrapsår och hjärnskakning.
--
Min fina, fina mamma, jag älskar dig så mycket. Du som alltid finns för mig, som alltid torkar tårar och plåstrar asfalstskrapade knän och hjärtan. Du som ligger i min säng och stryker på min rygg och lägger dina armar om mig så att inget kan göra illa mig mera.
--
Och nu? Nu ska jag lära mina lungor att andas, mina ögonlock att sova och mina käkar att tugga igen. När allt det fungerar som det ska kanske jag kan hitta ett svar på allt annat.
En dag ska jag vara såhär igen. Glad, förväntansfull och stark.
U-svängen
okej, jag lyckades bara stå emot blogg.se i ett dygn - nu sitter jag trots allt här och bloggar från Explorer, som förövrigt segar ner min dator helt galet mycket.
Idag var en varm dag på jobbet. Vi har lagt isolering, det var tungt som sjutton och klibbigt i solen. Det är lite jobbigt att jobba nära chefen hela tiden också - jag vill ju lyssna på ljudbok...
På eftermiddagen har jag städat och rensat inför visningen på huset imorgon och flyttlasset till Uppis på fredag, sen åkte jag hem till Lisa och hängde med henne och Elin en stund. Jag borde hänga mera med alla fina vänner när jag är här, synd bara att jobbet tar så mycket tid och energi.. :/ jaja, vi planerade in en middag nästa vecka i alla fall, så det blir nog bra!
Nu har även denna vecka vänts mot ljusare färger, och jag jobbar på att hålla i det positiva. Nästa vecka är min sista på schemat, och definitivt min sista hela vecka även om jag tar på mig lite extra jobb i veckan efter. Det känns helt fabolous!
Förövrigt frågade chefen mig om jag kunde hjälpa honom med lite juridiska problem idag, så mot helfin ersättning ska jag damma av min lagbok i helgen och se vad jag kan hjälpa till med. Känns faktiskt helt fint, synd bara att JB säkert har sommarstängt så att jag inte kan gå dit och titta på SC, gå till ICA och köpa kaffe och få hjälp av Loa. Men snart så!
puss på er och godnatt
Idag var en varm dag på jobbet. Vi har lagt isolering, det var tungt som sjutton och klibbigt i solen. Det är lite jobbigt att jobba nära chefen hela tiden också - jag vill ju lyssna på ljudbok...
På eftermiddagen har jag städat och rensat inför visningen på huset imorgon och flyttlasset till Uppis på fredag, sen åkte jag hem till Lisa och hängde med henne och Elin en stund. Jag borde hänga mera med alla fina vänner när jag är här, synd bara att jobbet tar så mycket tid och energi.. :/ jaja, vi planerade in en middag nästa vecka i alla fall, så det blir nog bra!
Nu har även denna vecka vänts mot ljusare färger, och jag jobbar på att hålla i det positiva. Nästa vecka är min sista på schemat, och definitivt min sista hela vecka även om jag tar på mig lite extra jobb i veckan efter. Det känns helt fabolous!
Förövrigt frågade chefen mig om jag kunde hjälpa honom med lite juridiska problem idag, så mot helfin ersättning ska jag damma av min lagbok i helgen och se vad jag kan hjälpa till med. Känns faktiskt helt fint, synd bara att JB säkert har sommarstängt så att jag inte kan gå dit och titta på SC, gå till ICA och köpa kaffe och få hjälp av Loa. Men snart så!
puss på er och godnatt
come again?
seriöst, blogg.se? ni vill att jag ska byta webbläsare för att kunna blogga ordentligt...?
känns mer troligt att jag byter bloggsida.
puss
Tro och tvivel
- Jag gör vad jag kan för att inte ramla så långt ner i svackorna. Tittar på bilder på små kattungar och dricker kärlekste med världens bästa mamma. Hon gav mig ett paket fyllt med kärlekspresenter idag, hon är bäst i världen på att göra mig glad. Hon och Lars, såklart.
- Imorgon tror jag att jag ska börja måla på flaggan till recceveckan, fika med elin och kanske ta en sväng på stan. På onsdag måste jag städa och packa inför husvisningen på torsdag och sen är det vips fredag igen och då tror jag faktiskt att allt kommer att kännas lite bättre igen. Kännas bättre och stanna på det sättet. Vi säger så.
- Nu ska jag gå och lägga mig tillsammans med sista kapitlet i sommarens sjätte bok. Det verkligt fina med att ha sommarlov är faktiskt att man kan hitta tillbaka till att det är roligt att läsa. Hoppas att det håller i sig fram till jul eller något sådant, så kanske terminen inte blir så tuff som jag har hört talas om :)
pusshej
Jag har tappat mina färger
- Ett bra tecken på att man trivs med sin vardag är att man inte riktigt bryr sig om vilken dag det är på veckan. Måndag, torsdag, lördag. Det går att vara lycklig ändå. Så är det i alla fall för mig. I Uppsala spelar det ingen roll vilken dag det är. Alla dagar får en chans att bli målade i ljusa färger.
- Nu lever jag för helgerna. Måndag och tisdag är svarta, fula. Timmarna går provocerande långsamt - som om de skrattar mig och mina mörka tankar rakt i ansiktet. Onsdagen är första målet, och sakta tränger ljuset igenom det mörka molntäcket. På torsdagen kommer ångesten för att helgen kommer att vara alldeles för kort, att det snart kommer att vara meningslös måndag igen. Fredagen är den finaste dagen. Längtan, räkna timmar, snart, snart. Lördag är också en bra dag, men klockan går alltid för fort och de jobbiga tankarna finns, om än bortträngda i ett litet hörn av hjärnan, och pockar på min uppmärksamhet. Söndagen är svår. Tankarna som trängs är att jag måste leva i nuet, det är fortfarande helg, men morgondagen tornar upp sig.
- Jag tänker hela tiden att jag vill hoppa över veckorna, komma fram till fredagen och allt det fina. Bortslösade tankar - är det inte meningen att jag ska leva varje dag, inte vilja hoppa över, förkorta?
- Två veckor till. Sen utsätter jag mig aldrig mer för dethär. Inte jobbet. Inte staden. Den har kvar för mycket damm i alla hörn och jag orkar inte städa den, vill inte mer. Vill inte att den ska locka fram det svarta i mig som egentligen inte bor kvar längre. Vill bara vara här och se det fina, det som finns när jag inte måste vara här, utan bara vill vara här.
- puss på er. imorgon är det fredag.
(och jag har äntligen mejlat supporten om mina styckeindelningsproblem)
Yoda United <3
- hej igen.
- semestern är över och jag är tillbaka i Falun och jobbar igen. det suger ganska mycket, men det som suger allra mest är att min stora misse inte finns längre. Våran stora fina kille. det började med att han kräktes ganska mycket och inte ville äta eller dricka på ett par dagar. det har ju hänt förut när han har ätit något olämpligt, en leksak eller så, så vi var väl inte särskilt oroliga till att börja med. han fick vatten och äggula med doseringsspruta men på fredagen bestämde vi oss ändå för att vi måste få honom till ett djursjukhus, så vi åkte från sjöby till strömsholm med den lille plutten.
- där fick han dropp och de tog blodprov och röntgenbilder. han var så duktig, lilla tuffingen. Veterinären tyckte att han var uppsväld i magen och att han visade tecken på infektion, så vi fick lämna kvar honom över natten och åka hem igen. dagen efter mådde han väsentligt bättre, han hade fått antibiotika och var pigg, men hade ännu inte ätit så de ville behålla honom en natt till. på söndagen hämtade vi hem en pigg, glad kattkille igen. han drack massor av vatten och busade med brorsan ute på gräsmattan. visserligen medtagen, men ändå alert.
- på måndagen märkte vi direkt att någonting inte stämde. Han ville inte äta, inte dricka, inte röra på sig och han började andas ansträngt. vi åkte tillbaka till strömsholm. han fick syrgas och röntgades igen, och det visade sig att han hade vätska i lungorna. Veterinärerna kunde inte svara på vad det berodde på men ville ha kvar honom över natten för att dränera lungorna och se vad det var för vätska. i bästa fall kunde det bero på infektionen, och då skulle han bli pigg igen med antibiotika och dränering.
- 03.20 ringde telefonen, då hade de dränerat ena lungan och fått ut 35 ml gul vätska. veterinärerna kunde fortfarande inte säga vad som orsakat det, men nu pekade det mesta på att våran lille tuss fått FIP, en mutation av katternas naturliga coronavirus som drabbar katter upp till 2 års ålder. det finns inget botemedel mot FIP. stödinsatser kan förlänga livet, men inte mer än så.
- klockan åtta ringde veterinären igen, lilla j hade blivit sämre efter dräneringen och hade det väldigt jobbigt att andas. hon ville att vi skulle överväga avlivning.
- beslutet i sig var egentligen inte särskilt svårt. både vi och veterinärerna hade gjort allt vi kunde, det var inte rättvist att låta honom lida längre. vi fick i alla fall hjälpa honom ut ur smärtan.
- men det är väldigt tomt utan dig, fina lille katt. jag saknar dig till månen och tillbaka igen.
- vi har alltid sagt att vi får vara glada om han når ett års ålder, med tanke på hur han alltid har provat alla tänkbara livsfarliga saker, så egentligen fick vi väl ett halvår extra. det känns bara så orättvist, han var ju så liten.
- jag minns när vi var kattvakter åt honom och hans syskon när de bara var några veckor gamla. vi satt i soffan på nedervåningen och kollade på film när vi hörde konstiga ljud från trappan. Snart kom en liten, liten ulltuss med mitt behåband snurrat 100 varv runt halsen. lilla snutten, redan där gick väl ett av liven.
- söta lilla Yoda, jag kommer att sakna dig!
Havin' a good time
Om igår var lite down så är idag definitivt upp.
- Tentaresultaten har kommit :D Jag är nöjd. Känns väldigt skönt att de kom nu så slapp man fundera på det på semestern.
- Jag har två mysgrabbar som sover i en liten kattklump i min säng. <3
- Det var en bra dag på jobbet idag. Mina små myror var så duktiga, fast att det regnade och var lite trist väder på eftermiddagen.
- Om bara två dagar är jag tillbaka i Uppis och på väg mot tre fantastiska semesterveckor.
- Det känns ju bättre med fem punkter än med fyra.
puss!
