Bara du
Saknad är fan den värsta känslan jag vet. Det är en skitkänsla. Saknaden är svår att skaka av sig och lika svår att ignorera. Den bildar en stor klump i min mage och min hals som vägrar ge med sig, utom när den så snart ett tillfälle uppenbarar sig släpper iväg lite hulkande och tårar. I bilen, oftast. På väg hem. Eller hemma. I Ensamheten. Inte så ofta på jobbet. På jobbet fajtas jag med den svarta färgen så att mina knogar blir blodiga och mitt huvud helt slut. Ändå kan jag inte sova.
*
Jag saknar allt med dig. Jag saknar att ha din värme bredvid mig om natten, jag saknar dina ögon när du skrattar, jag saknar alla smeknamn du hela tiden ger mig, jag saknar till och med dina illaluktande fotbollskläder i badrummet.
*
Jag hatar att sakna. Jag hatar att inte få vara nära hela tiden, och jag hatar att saknaden ska behövas för att jag ska förstå hur viktig du är för mig. Att jag älskar dig med allt som är jag. Att inget i hela världen är så starkt som den kärlek som jag bär omkring på och som är reserverad bara för dig. Det är ett jävla skit att insikter alltid är så dyrköpta.
*
Jag är lite rädd också. Rädd att insikter inte håller i sig genom vardag i gråskalor och kattmat och disk och smutsiga strumpor. Rädd att sådant man inte styr över ska förstöra allt som är fint. Jag hoppas så att livet ska vara snällt mot oss. Att vi ska klara av att klamra oss fast i varandra och i kärleken trots att det blåser isande vindar emellanåt.
*
En liten dos ärlighet såhär på tisdagskvällen. Ta hand om varandra allihopa.
Kommentarer
Postat av: Emilia
<3
Trackback
